Här kommer kusarna…

Här kommer kusarna, dundrandes ur sista sväng och med hjärtat i halsgropen samt hopp i blick hör vi hovtrampet blandas upp med det allt högre och intensiva sorlet från bortre läktaren. Vi pratar sanningens minut, om vi så inte ska se döden vitögat ska vi åtminstone se vems spikförslag håller bäst, vems skräll som drar längsta strået. Man skulle lätt kunna förledas att tro att de senaste skälvande minuterna har allt enkom handlat om hur det ska gestalta sig ut ur sista kurvan, men ack så fel man har om det är så man tror. För att komma till sista kurvan måste vi först ha stridit oss fram till den första och vän av ordning undrar i sedvanlig just sådan vem som skulle nå den först? Detta frö av undran slog sig emellertid inte rot i början av loppet. Nej vars, vi ska inte göra det enkelt för oss, det började redan föregående söndag, då startlistorna släpps. Det antal badkars-race en travtippare genomför under veckan skulle få vilken gummianka som helst att bli grön av avund. Halsbrytande scenarion avlöser varandra i ett rasande tempo och det är sannerligen märkligt att huden inte ser ut som ett gammalt torkat russin när veckan närmar sig lördagen och veckans höjdpunkt.

Frågan är ändock, hur mycket glans har V75 kvar, efter år efter år vilka avlöser varandra där det ena året överglänser (?) det tidigare med fler och fler V75-omgångar. Vi tvångsmatas med trav och när man tror det inte kan bli värre då öppnar ATG slussarna och låter portarna stå för vid gavel då spelarkåren förväntas frossa i winter burst under jul och nyår. Men man behöver ju inte spela? Nä, det är helt sant och det var just den vägen jag valde i julas. Jag spelade ordinarie omgång och knappt ens det, ATG lyckades vare sig fånga mitt intresse eller mina pengar, blott mitt förakt. Men jag är ju inte själv och för de riktiga speltorskarna som inte bara spelar, utan tillika spelar för pengar de inte kan undvara måste winter bursten vara ett bokstavligt helvete. För egen del tycker jag mest det är tråkigt att man inte vårdar varumärket tillika spelformen V75 bättre och särskilt nu under vintertid då klassen på startade kusar är något lägre. Måhända vore det av godo att hushålla med startande kusar på ett något annorlunda sätt.

När V75-tillsammans kom var jag odelat positiv, det här var något vi småspelare längtat efter. Nu var det mycket lättare för kompisgäng, släkt och familj att tillsammans kunna göra slagkraftiga(re) system och administrationen förenklades betydligt.  Sedan en tid tillbaka är jag dock inte lika förtjust i det och det var länge sedan jag nyttjade tjänsten. Monstersystemen, såväl på nämnda tjänst som vissa butikers andelssystem gör att man får en fadd smak i munnen. Det skrivs artiklar där tipparna/vinnarbutikerna badar i superlativer, att sedan andelar säljs i så stora antal att varje andel inte ger många tusenlappar alls tillbaks, pratas det mindre högt om. På twitter och andra sociala medier kräks det ut andelsreklam och spel- samt tipster-tjänsterna tävlar i att basunera ut hur just deras system minsann vann denna vecka. Att de sedan har ett flertal olika system vardera gör ju att det vore väl själva fan om inte ett av dem satt lite då och då. Dessutom visar det sig ju att det är långt ifrån alltid som systemen ifråga över huvud taget lämnas in. Nä, cred till kompisgängen och pensionärstipparna som tippar för småpengar och de facto lämnar in sina system vilka är betalda för surt förvärvade pengar.

Dessutom, några gånger per år får vi läsa om ”välkända profiler med annan inkomst” och hur fantastiskt skickliga travtippare de minsann är. Det skrivs så klart bara artiklar när de vinner (stort) och när man ser en del av systemen förstår man varför. En del av systemen tangerar summor jag som liten skit-små-spelare spelar för på ett kvartal eller i vissa fall täcker ett helt års spelbudget för egen del. Folk tänker inte på att herrarna i fråga sannolikt (?) spelar för dylika summor varje vecka och då vill det ju till att man sätter några stora vinster per år, annars är det ju knappt ett nollsummespel utan snarare förlust, men det får vi inte läsa om, så klart…

Så jag har börjat göra likadant och det är väl enda likheten mellan mig och våra tipparstjärnor. Ha! 🙂 Jag har ledsnat lite efter att ha skrivit om V75 i flera års tid, så nu postar jag bara efterhandare sedan en tid tillbaks. Tidigare normala tjugo timmars plugg i veckan har förvandlats till två till måhända fyra timmar istället. Jag har slutat göra andelssystem till butiker, även om förfrågningar har kommit lite då och då. Det kanske återigen blir så, att jag gör butikssystem, men inte för stunden. Jag känner inte att jag har vare sig orken, lusten eller tiden.

Varför fortsätter man då? Jo, man är väl speltorsk helt enkelt som Adielsson skrev, för länge sedan. Inte så att jag spelar för pengar jag inte kan förlora. Jag lägger mindre pengar på spel under en månad än vad somliga gör under en utekväll på krogen. Visst kan det svida i skinnet ibland, men det får inte svida i plånboken så man inte kan klarar sina åtaganden. Nä, jag låter mer av spelkassen istället gå till aktier och jag känner samtidigt att det gjort mig till en bättre och våghalsigare spelare på travet, även om det möjligtvis må låta dumt. Ibland kan jag känna mig låst när jag lägger större system och man vågar helt enkelt inte ta ut svängarna. Visst grämer man sig fortfarande över att man inte vågar låta skrällidéer förvandlas till spikar i den utsträckning man kanske borde och visst gör man fortfarande stundom system där potentialen bara kan ge en viss utdelning. Å andra sidan, vissa omgångar tror man kanske inte på att man kan ta ner månen och att utdelningen helt enkelt inte ska bli så hög. Visst kan man avstå, men man vill åt sjuan och även några få tusenlappar in gör att spelkassan håller sig självgående några veckor till.

När gläds man då? För allt är väl inte nattsvart? För trots att vi fortsätter sponsra ATG med våra pengar måste vi väl någonstans finna ett uns av något som kan beskrivas som positivt? Förutom av egna och närståendes vinster gläds jag av att läsa om pensionärer som spelar för enstaka hundringar och drar in miljonvinster. Jag gläds av att läsa om gentlemannen Tobbe Jansson som trots allvarliga händelser alltid håller humöret och spiriten uppe. Jag blir genuint glad av att läsa om hur Emilia Leo och Henriette Larsen för varje år som går tar en större del av kakan. Jag gläds av den intensiva känslan, spänningen och förväntan när man hör sorlet från bortre läktaren och hovtrampet  öka i ljudstyrka i takt med att kusarna kommer dundrandes ur sista sväng

Enjoy!

 

 

Om generationxpunktse

Intressen: Poker, trav, mörk lagrad rom, single-malt-whisky, musik & litteratur samt en hel del annat.
Det här inlägget postades i Om allt och inget och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.