Provsmakning av Plantation 20th Anniversary Extra Old

Majoriteten av bloggens läsare är sannolikt här för raderna om trav, ett ytterst litet antal möjligen för pokern. Det senare var det dock länge sedan jag skrev något om. Det var ju tänkt att bli lite mer nu i höst/vinter, såväl pokerspel som pokerskriverier för någon vecka sedan, men så gick ju Svenska Spel och la ner hela SM p g a DOS-attacker. Det kom på skam med andra ord.

Vid sidan av spelintresset, hyser jag även stort intresse för såväl whisky som mörk lagrad rom. På senare år har emellertid fokus alltmer hamnat på rom och mindre på ”single malt”. Likväl, ett glas Laphroaig 10 yo eller favoriten Lagavulin 16 yo är aldrig fel, men slantarna och upptäcksresandet bland hyllorna vilka belamras av vuxensaft, läggs för stunden på sockerrörens gyllene nektar.

Då jag från gång till annan får glada tillrop mail-ledes gällande just de få antal inlägg jag gör om rom, kommer här på nytt några ord om en trevlig bekantskap från Barbados. Man får hoppas det tilltalar någon.Plantation_Barbados_XO-close

För några år sedan lät jag mig väl smaka av detta livselixir för första gången. Vid den tidpunkten hade man dock en annan flaska och för något år sedan (månne 2013?), fick buteljen ifråga en make-over. För någon dag sedan tog jag mig en halvtimma egentid och satte mig ner med ett exemplar av nämnda dryck , fast i senaste utgåvan.

Paketering:
Rommen presenteras snyggt, som anstår en XO. Kartongen och flaskan levererar, man får en hint om vad som är på gång. Presentationen är lika snygg som rommen ifråga är god. Tyvärr är ju inte alltid så fallet, vare sig på dansgolvet eller på bolagets hyllor. Men, denna levererar, som sagt. Den gamla versionen var läcker, men jag tror nog senaste inkarnationen är snäppet värre (läs: bättre), åtminstone i min bok.

Utseende:
Inget exceptionellt åt något håll. Den är vackert bärnstensfärgad, vare sig av det ljusare eller mörkare hållet.

Arom:
Väl i glaset, låter jag rommen få luftas en aning först och rullar runt densamma med några mjuka knyck med handen. Det första man blir varse är en tydlig arom av vanilj, kola och en gnutta arrak. Jag tar undan glaset en kort stund och vid den andra dejten känner jag även en vag doft av banan.

Smak:
När det så är dags att låta sig smaka, är det lite som att träffa en gammal barndomsvän. Ni vet en sådan man känt sedan barnsben, vuxit upp med, spenderat ljumma sommarlovsdagar med likväl som tillsammans genomlidit Sisyfos-långa timmar bakom skolbänken. Man har blivit motorburen tillsammans, först upptäckt Puch Dakotans magiska värld, för att sedan gå vidare till fyra hjul och ratt. Därefter blev det pubbar, klubbar och damer. Starka minnen som alltid finns kvar, även då åren i en stadig ström blir fler och fler till antalet. Sedan glider man isär, folk flyttar, skaffar sig familj, livet går vidare.

Men så en dag ses man på nytt, månne på en fika, månne tar man en kväll på Axevalla ihop och allting är som det alltid har varit. Välbekant, man vet var man har varandra, hur mycket vatten som än runnit under broarna.

Lite så är det att smaka på Plantation 20th Anniversary Extra Old igen, även om det var flera år sedan senast. Det är välbekant, en gammal vän som även om det var år sedan man senast sågs, när man ses på nytt är det alltid lika tryggt, alltid lika trevligt.

När doften gav sig tillkänna tyckte jag först vaniljen var det man direkt kände. När man nu smakar är det den torkade frukten som direkt lämnar ett tydligt avtryck. Jag låter rommen gå på kort upptäcktsfärd, rullar runt den i munnen innan jag sväljer. Egentligen skulle jag nu besinna mig och låta eftersmaken komma, men är ivrig för stunden och låter mig istället glupskt smaka en ny klunk.  Vid take two känner man ånyo vaniljen, månne ständigt närvarande men hela tiden i bakgrunden, tar aldrig överhanden. Fatkaraktären har också kunnat skönjas hela tiden, men tar liten plats, som en canvas på vilken de andra smakerna målas upp. XO:n är tämligen välbalanserad, rund och fin med en härlig kropp, om än inte med någon anmärkningsvärd ”tyngd”.

Jag låter rommen slinka ner och lutar mig tillbaka. Vaniljen finns kvar, likaså den torkade frukten och på slutet tycker jag mig känna en lite tydligare nyans av något mer och mer definierbart, möjligen plommon.

Plantation_Barbados_XO-setupBetyg:
Angenäm, mycket bra och med priset i åtanke är det en rom som måste finnas i skåpet. Visst finns det ett gäng XO som är avsevärt bättre än denna, men ska man samtidigt ta priset i beaktning väger denna mycket tungt. Detta var ett trevligt återseende och vi får återkomma med ett mer djuplodande test, men just nu får den 84 av 100 möjliga.

Barbados Plantation XO finns på bolaget för humana 499 kr, vilket måste anses som ett fynd.

Enjoy!

Annonser

Om generationxpunktse

Intressen: Poker, trav, mörk lagrad rom, single-malt-whisky, musik & litteratur samt en hel del annat.
Det här inlägget postades i Om allt och inget och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s