Jan ”Timo” Timonen intervjuas av generationX.se

Det var ett tag sedan senaste intervjun, det känns därför extra kul att få leverera en intervju med en av landets vassaste travtippare och som jag faktiskt verkligen sett fram emot att få intervjua. En del av er känner igen Timo från Aftonbladet, andra från Guiden eller Vi Tippa, exempelvis. Det är dags för några visdomsord från Ludvikas stolthet.

DalaTimo

DalaTimo (Foto: Ivar på Stall Travtips)

* Hej Jan Timonen, även känd som ”Timo” och ”Dala-Timo”. För att introducera dig, för de läsare vilka inte vet vem du är: Vem är Dala-Timo? Vad pysslar du med till vardags och hur kom du in på travet?

TIMOS SVAR: Jag är född 1963, fyllde 50 i januari i år, uppvuxen i Ludvika i Dalarna och kom in på travet sommaren 1978, via min kompis som spelade V65 (den tidens V75) tillsammans med sin rättviksbördige morfar.

Jag har alltid varit intresserad av spel. Det började tidigt med bingo på landet hos morsans faster, samtidigt som brorsan istället byggde kojor och grävde diken..

Tanterna lät tyvärr alltid mig få potten när vi hade spelat klart, således ingen relevant spelskola med ständig vinst, vilket senare givetvis fick konsekvenser. Under skoltiden var det poker och ”21” med kompisarna, stryktips, flipper m.m., men jag tyckte det här med möjligheten att vinna de riktigt stora pengarna som fanns i travet, var lockande.

Första travbesöket skedde på Romme 1978 och 10 kr vinnare på Ornat Sund/Björn Linder till oddset 2,90, innebar min första travvinst. Tidigt fick jag möjligheten att vistas på stallbackarna och hästen som idivid (egentligen djur överhuvudtaget) fascinerar och berör mig verkligen. 

På den tiden gick jag fyraårig teknisk linje på gymnasiet men tog ett sabbatsår efter andra året, då jag var med i en svår bilolycka 11 augusti 1980, veckan innan vi skulle börja ”trean”.

Jag började istället senare under hösten jobba på ASEA i Ludvika (numera ABB), där jag hade haft min  sommarpraktik, för att någorlunda kunna skingra de jobbiga tankarna runt dödsolyckan på mer handfast vis än i skolbänken.

I och med detta blev jag van vid att tjäna (spel)pengar och sabbatsåret från gymnasiet pågår fortfarande… Jag hade helt enkelt inte råd (eller lust) att läsa vidare.

Tillsammans med min senare i bilolyckan avlidne kompis, min travintresserade teckningslärare, samt många nyfunna ”trackfarare” från Ludvika, började jag åka runt på banorna i slutet av 70-talet.

Via travvänner fick jag kontakt med och tillträde till pressrummet på Romme och har därigenom jobbat som ”tipster” i olika media i branschen många år. Men sedan ungefär två år tillbaka består min vardag i att försöka spela på rätt hästar i egen regi, samt tillsammans med polarna i ”mina” travbolag på V75/V86.

 * Vi börjar direkt med att återvinna en fråga jag ställer till samtliga intervjuoffer: Vad göra för att få fler besökare till banorna? Hur ska vi trygga återväxten och få ”nytt blod” till travbanan?

TIMOS SVAR: Jag, och tydligen ingen annan, har något patentsvar på den frågan.

Tyvärr tror jag att vi måste finna oss i att publiken är förlorad för vardagstravet. Jag behöver inte gå längre än tiill mig själv; de bekvämligheter i form av noll restid, inga extra utgifter osv., som det innebär att följa tävlingarna via dator/TV och där få all (barfota)information jag behöver som spelare, gör att det inte finns någon spelmässig anledning att åka till banan.

Att se värmningarna live då? säger någon.

Min definitiva erfarenhet av värmningar är att vad du råkar vinna på dessa ena gången, förlorar du nästa gång och jag spelar konsekvent utan att bry mig i värmningarna. Dessutom blir de bra värmningarna rejält överspelade på grund av alla kanaler som numera förmedlar detta.

Dessutom händer det med jämna mellanrum att dåliga värmningar vinner, till överodds, och därigenom faller ju hela värmningsteorin.

För ett antal år sedan gav värmningarna betydligt mer för mig, då jag åkte runt på massor av trav. Dels givetvis beroende att jag koll på hur de flesta hästar brukade värma, och kunde jämföra från gång till gång, men framför allt var det betydligt större skillnad, vidare nyanser, mellan de ”bra” och ”dåliga” hästarna/värmningarna på den tiden, och vi var bara en liten klick som hade infon.   

Dessutom gör jag, som numera stingslig gubbe med låg störningströskel,  ett betydligt bättre jobb (nåja) med systemskrivandet i lugn hemmamiljö. För min del blir således anledningen till travbanebesök (tyvärr) allt sällsyntare.

Jag kan berätta att på 80-/90-talet kunde det gå flera bilar från Ludvika-trakten till Solvalla mitt i veckan. Det gällde att vara ute i god tid, slå hårdast eller köra själv om man ville vara säker på att komma till Valla.

Åter till ”publikkrisen” så gäller det att fortsätta värna om småbanornas V75-omgångar, Sommartravet och de riktigt stora sportsliga tävlingsdagarna. Alltså inte göra som Solvalla under Jubileumspokalen att önska 10.000 besökare och samtidigt kraftigt underbemanna näringsställena, med följd att många av oss lovade varandra att låta det dröja till nästa eventuella Valla-besök…

Gratis entré, IKEA-priser på korv, snabbare och mer komprimerade tävlingar samt ex.vis sportbar på travbanan, tror jag är faktorer för att om möjligt kunna locka fler besökare och den nya generationen spelare.

Men snabbare tävlingar (kortare tid mellan loppen, inte att alla lopp måste varva under 1,10) är ju svårt rent praktiskt då det drabbar hästar/kuskar/stallpersonal i deras förberedelser, och vi får nog finna oss i att vardagstravet är och förblir en TV-/datorsport. 

* En del läsare vet nog inte vem du är, men de mer inbitna har så klart koll. Ytligt intresserade har säkert sett artiklar om dig i Aftonbladet och de mer intresserade känner månne igen dig från Guiden, Vi Tippa, krönikor från Pokermagazine samt även travnet.se.  För egen del tycker jag mest intressant är ditt kamratskap och din tidigare jobbrelation med den nu avlidne legendaren Anders ”Dajmen” Jonasson. Vad lärde du dig av Dajmen som du vill dela med dig av till läsarna? Nu är ju frågan lite av typen: ”Hur långt är ett snöre?” – Men om vi tar tre viktiga punkter, vad skulle Dajmens råd vara?

TIMOS SVAR: Ja, hur långt är egentligen ett snöre?!

Dajmen var en stor visionär och den som ”skapade” mycket av dagens travjournalistik, med näsvisa men berättigade frågor om barfota m.m., och definitivt inte ”vad tror du om chansen?”, vilket tidigare var huvudfrågan till kuskar/tränare.

Dajmen hade massor på sina travlyra men jag kommer direkt på tre punkter han ”predikade”:

G i resultatraden står INTE för godkänd!” Dajmen var ”allergisk” mot att tippa hästar på grund av att de hade gått bra efter galopp. Som de flockdjur hästarna är, springer de gärna över sin vanliga tävlingsförmåga när det gäller att springa ikapp flocken, och den prestationen ser alltså bättre ut än vad den egentligen är. Något man följaktligen sett mängder av exempel på genom åren. Galopp beror dessutom inte sällan på att något smärtsamt stör hästen…

Ögat bokar örat!” Det är lätt att påverkas och därmed ganska svårt att i bruset följa detta råd, men det lönar sig definitivt i längden. Spela på vad du ser/har sett och INTE på vad du hör. Dåliga tips och dåliga bortförklaringar är något travvärlden är fylld utav, och att förlora på andras felaktigheter är enormt irriterande. Att torska på egna ”fel” lär man sig med tiden, jag lovar…

Läs/lyssna på ALLT du kommer över om trav, men lär dig sortera!” Lite motsågelsefullt med tanke på punkten ovan, visst, men ren faktainfo kan finnas där man minst anar. T.ex. kan det vara så att bara i ena kvällstidningens intervju råkar tränaren ”försäga sig” och berätta att hästtransporten faktiskt läckte in avgaser vid senaste resan hästen gjorde, och därför presterade sämre än väntat. Detta kan då vägas in i spelvärderingen. Om tränaren ”tror på platschans” eller att ”hästen får svårt från spår elva” kan man dock skita fullständigt i; tränaren har knappast studerat motståndet lika ingående som du gjort… Sök alltså värdefulla, rena FAKTA.

* När vi nu kommer in på travspel och spelteori: Jag tror tyvärr det är ganska många Svensson-spelare som inte inser att de med sina system låser ute sig själv från större vinster. Samtidigt finns det å andra sidan väldigt inbitna tippare vilka gör tvärtom, som nästintill bryter ryggen av sig i sina försök att vara så finurliga som möjligt och enkom komponera system, som om de sitter, förvisso sannolikt gör dem till ensamma vinnare, men som kanske heller inte inser att den dagen möjligen aldrig kommer.

Själv är jag väl medveten om att varje systemram jag är skyldig till i samma ögonblick den skapas, också sätter gränsen för vilka pengar andelsköparna och jag själv kan få in. Innan jag började tippa andelsspel åt Samuelssons Tobak här i Tidaholm, låg jag på ca 2-4 sjuor per år och nu när vi kört andelsspel i inte riktigt ett helt år, har vi än så länge haft runt tiotalet sjuor så här långt. Självfallet kvittar det om man är med på utdelningarna med väldigt lite betalt och självfallet är det väldigt svårt att vara med när det ger över tio miljoner. Men, kan vi vara med när det ger några hundratusen till några miljoner, då är jag fullt nöjd. Detta är så klart målsättningen och tänket jag har när jag skapar systemen, så vi jagar vidare…

En ensamtippare som spelar för femhundra kronor matematiskt system och som absolut vill vara med de gånger sjuorna ger femsiffrigt har så klart annat fokus och systemtänk än ett jokersystem som byggs på andelar och där systemkostnaden är flera tusen, här vill man så klart ha in betydligt större summor för att det i längden ska vara intressant.

För att komma till saken, vad är dina personliga råd till de läsare som tippar månne matematiskt för några hundra respektive de som kör jokersystem för några tusen?

TIMOS SVAR: Våga ta bort favoriter/hårt betrodda hästar du inte tror speciellt mycket på! Därigenom kan du istället lägga de pengarna på streckvärda hästar och få hög potential i systemet, trots relativt låg insats.

* För att spinna vidare på förra frågan, så är det självfallet så att de som jagar stora pengar oftare spricker, om systemkostnaden och -ramen inte är av större slag. Jag vet duktiga tippare som å andra sidan nästan har fokus på att sätta femsiffriga sjuor, även om självfallet även dessa spelare vill vinna så mycket som möjligt. Hur ser du på resonemanget kring ”spetsiga system” respektive blocksystem? Jag tycker själv det är kul att resonera kring systemuppbyggnad och den är minst lika viktig som såväl ranken som spikvalen. Hur många gånger har man inte torskat pga att man valt fel system, då ranken i övrigt varit klockren? Exempelvis, man torskar ett spetsigt system med spik och en av tre på utgångar, där man hade satt sjuan med ett blocksystem med krav på flera utgångar, men färre hästar totalt i löpen.

Finns det varningsklocker som ringer eller olika tecken inför en omgång som gör att du väljer än det ena eller än det andra? För att göra en lång utläggning kort: Vad styr hur du konstruerar systemen inför en V75-omgång och vilka systemkonstruktioner faller dig bäst på läppen när vi pratar matematiskt respektive reducerat?

TIMOS SVAR: Systemkonstruktionen styrs främst av magkänslan inför respektive omgång. Om jag ex.vis tror på flera hårt betrodda hästar, står jag antingen över omgången p.g.a. lågt spelvärde enligt min ranking, eller väljer att spika den av mina förstarankade som är allra mest streckvärd. Då tål jag ju även att en eller ett par av de hårt betrodda (utgångs)hästarna vinner, och potentialen i systemet finns fortfarande där. Sen kan jag även lägga in kravet i Jokersystemet att t.ex. max 2 av omgångens fyra mest streckade hästar får vinna, eftersom utdelningen blir för låg om tre eller fyra av dessa vinner. Jag är räds inte att spika riktiga lågprocentare på relativt stora system, om känslan är den rätta.

De få gånger jag spelar matematiskt söker jag gärna minst två spikar samt ett kortlopp, med spelvärde. Ett eller två helgarderade lopp försöker jag också få utrymme för.

* För egen del börjar en V75-omgång oftast redan på söndagen då startlistorna släpps. Jag vill gå igenom dessa så snart som möjligt, före man börjar få spel på kusarna. Därefter följer en ritual som nästintill är sig identisk, från en vecka till en annan, med info som ska bearbetas och eget tyckande som ska mixas med tränarinfo etc. Hur ser din ritual ut, inför en V75-omgång och vilka externa källor och vilken extern info värderar du högst?

TIMOS SVAR: Mina V75-funderingar börjar oftast söndag kväll när listorna kommer, men då är det mer på ”feeling-nivå” över omgången i stort. Tisdag eller onsdag börjar ”jobbet” på allvar där jag går igenom varje häst i travfakta och söker ren info och markerar de lopp jag vill/behöver se i lopparkivet, för att kolla form, resurser, hur den gått för aktuell kusk, startsnabbhet samt insatser med de aktuella förutsättningarna vad gäller distans, banunderlag m.m. Att sortera vad som ska ses är viktigt för mig, jag tittar hellre noggrant på 30 starter i arkivet, än plöjer 150-200 starter i löpande band-stil utan att hinna reflektera. Just vad gäller V75-hästarna har man ju oftast redan grundkoll och senaste starterna i sitt eget ”arkiv”.

Fredagar plöjer jag Ronden och kvällstidningarna, uppdaterar en del i lopparkivet för att sedan släppa V75 helt i och med kvällsmaten, och låter skallen V75-vila. På lördagar går jag upp vid 4- halv 5-tiden och smälter intrycken ett par timmar i den totala tystnaden. Jag läser om en del och lyssnar på de fakta som finns i allehanda medier på marknaden. En promenad vid 7-8-tiden ger sedan ofta de rätta speltankarna. Dessutom har jag förmånen att ha väldigt bra källor/kontakter i form av tränare/kuskar som jag ibland kollar upp detaljer och funderingar med via samtal eller sms. Viktigast av allt är dock min egen grund och till sist kompletterar jag med barfotainfon.

* För egen del kör jag nästan uteslutande V75, även om jag stundom slänger iväg ett system på såväl V86, DD som i vissa fall även V65. De senare sker oftare i samband med att man väl besöker en bana, företrädelsevis Axevalla. Vilka spelformer ser du som intressanta och var lägger du ditt eget krut? (Exempelvis har ju V86 fått skarp kritik på senare tid, vilket jag kan förstå. För småspelare som lirar för någon hundring måste det spelet te sig som ett stort svart hål, om man inte har en makalös tajming vid rätt omgång. Däremot för storspelare som har kapital och tid, måste det vara tvärtom då ett reducerat system med skaplig insats måste vara helt rätt väg att gå här.)

TIMOS SVAR: V75 är odiskutabelt nummer ett för mig där åtminstone 70% av krutet läggs.

Dagens Dubbel gillar jag skarpt, eftersom man där själv kan styra vinsten på respektive häst om min (spelvärda) idé vinner sitt lopp.

V86 är skitsvårt med sitt extra lopp – men skitkul och med högt spelvärde!

Att två jättefavoriter kan vinna och det ända kan finnas hästar som är ostreckade i sista avdelningen är ju fantastiskt. Att dessutom skrällarna rensar som skrällar gjorde på ”den gamla goda tiden” gör inte det hela sämre. Högt spelvärde alltså, men också hög svårighetsgrad. Fördelen är att man alltså inte behöver konstra speciellt vad gäller spikvalet, men det är lättare sagt än gjort för min egen del. Gamla oddshundar är svåra att lära sitta.

* V75 är ju vår kronjuvel, men tyvärr tycker jag statusen urlakas med för många ”extra-sjuor” per år. Spelarna blir för mätta och det handlar inte bara om att en vanlig knegare ska ha råd att spela, det handlar om att det är nyttigt att längta också. Käkar man pepparstek varje dag, mister den sin tjusning. Vad anser du ATG bör göra för att inte riskera att mjölkkon sinar? Finns det andra spelformer vi bör fundera kring och hur kan vi och ATG värna om V75 på bästa sätt?

TIMOS SVAR: Jag tycker definitivt att taket för antalet  V75or är nått, och även passerat. Ett oerhört starkt varumärke som det absolut inte får gå inflation i. En gång i veckan räcker gott för min personliga del, speciellt som att jag vill ha flera dagar på mig att seriöst försöka jobba igenom loppen.

Till ExtraV75:ors försvar ska dock sägas att det då nästan uteslutande handlar om topptävlingar med idel kända hästar, ch ”pluggningen” underlättas av detta. Däremot är tiden för knapp för att hinna analysera/reflektera från det att loppen gått i mål på lördagen till spelstopp söndag 14.30. V75 har man ju vant sig vid att gå och suga på/diskutera i flera dagar.

Att däremot köra V75 i Norge/Finland/Danmark i jippo-anda (TravLotto) med stora brister i informationen, gör att jag hellre står över dessa omgångar. Fördela de dagarna på Svenska banor istället, typ Tingsryd och Visby samt till andra svenska banor som nu inte får köra en gång per år.

Jag vill sammanfattningsvis att det ska pirra i den gigantiska spelmagen inför V75 och inte känna prestations-/stressångest över en massa Extra omgångar…

Vad gäller andra spelformer så har ATG har över tid lyckats mycket bra med speloptimeringen. Men det här med tävlingar ”dygnet runt” och utlandslanseringen tror i alla fall jag är att skjuta över målet och ha en släng av hybris inför sin produkt. Det senare har också visat sig i form av diskutabla sätt att spela på (s.k. robotar) och att utomlands få rabatt på sina insatser. Att tro svenskt trav ska bli en stor produkt i Långbortistan är bara naivt och öppnar upp för ovan nämnda tveksamheter.

Med det enorma utbud som redan nu finns har i alla fall inte jag behov eller funderingar på någon ny spelform, snarare tvärtom. Numera kan ju min polares häst vinna tre raka segrar utan att jag noterat detta, eftersom hästen tävlat på eftermiddagstrav som jag inte ens visste kördes…

Däremot skulle jag gärna se att man hittar någon idé/lösning på att spara ihop till en ”fetjackpot” under varje månads sista (löne-)vecka, framför allt för V75, men även V86 och V64 skulle nog må bra av detta.

* Bör ATG se över hur potterna inom spelen fördelas, dels inom en och samma omgång men även mellan omgångarna? Exempelvis, om ingen sätter sju rätt och sjurättspotten går vidare till nästa vecka, är det rätt väg eller tycker du att potten då istället ska gå ner till de som har lyckats få sex rätt samma omgång? 

TIMOS SVAR: Jackpot är travets absolut mest värdefulla omsättningshöjare, och gör bland annat att jag får några sms extra, även från spel- men inte speciellt travintresserade bekanta, som vill prova lyckan.

Att det ska bli jackpot nät det bara blir enkronor i de lägre vinstpotterna är helt givet, om inte annat rent praktiskt i och med att många ”vinster” knappt ens skulle räcka till den fåniga uttagsavgiften.

Jackpot när ingen lyckas få alla rätt kan dock diskuteras. Jag förstår att man från ansvarigt håll vill ha det så, eftersom det kan rendera jättepengar till nästa spelomgång, speciellt om det blir  en ”lättjackpot” följt av en ”svårjackpot” med extra hög omsättning/allarättspott.

Jag minns speciellt en omgång, 1994 på Mantorp tror jag det var, då ovanstående blev fallet efter flera jackpotar på raken. Om jag inte minns helt fel var det över 100 miljoner(?) i potten för alla rätt. Cinnober F.C. och Åke Svanstedt vann första avdelningen som halvfavorit, från spår 12 bakom bilen, som ett dåligt streck för mig.

MEN, rent rättvisemässigt bör pengarna givetvis fördelas bland de som förtjänat dessa, dvs. har varit duktigast/närmast i en omgång där ingen lyckas få alla rätt, precis som på V4 och V5.
* Stundom är det tal om lärlingars vara eller icke vara på V75. För min del är det självklart att de ska få vara med, det måste så klart vara en given höjdpunkt och tillika ett mål för en lärling att sträva och längta efter att såväl vara med som få vinna ett lopp på V75. Men, i samma andetag måste jag också säga att jag är fasligt trött på lärlingslopp med voltstart. Veckan har sju dagar, låt dem träna på voltstart under övriga sex och låt lärlingsloppen på V75 enbart ske med autostart. V75 ska vara grädden på moset och bör ske så friktionsfritt som möjligt, med respekt och hänsyn taget mot såväl spelsäkerhet, hästarna i sig, spelarna, mediautrymmet det ges och inte minst intrycket det ger mot nya presumtiva spelare. Vad tycker du i frågan?

TIMOS SVAR: Självklart ska lärlingarna vara med på V75!

Personligen tycker jag dock man kan köra lärlingsloppen inom V75 med ”femton bakom bilen”.   Anspänningen blir hög på lärlingarna när det handlar om voltstart, och har det blivit EN omstart är det mer regel en undantag att denna, fullt naturligt, följs av ett flertal omstarter, och stressade hästar/kuskar.

Generellt måsta jag säga att dagens lärlingar kör väldigt vårdat och disponerat och att ”vad som helst kan hända i lärlingsloppen” ser jag mest som en gammal floskel. Min känsla är att ”vad som helst” händer lika ofta i proffslopp. Däremot blir det per någon slags automatik så att jag sällan spikar i lärlingsloppet, framför allt då lärlingen kör den tänkbara spikhästen för första gången.
* Vi börjar närma oss slutet på frågorna och jag vill då fråga om du har en kort men kul travanekdot du vill dela med dig av?

TIMOS SVAR: Efter dryga 30 år i branschen finns förstås ”en bok” med anekdoter…

En pinsam men nyttig lärdom ploppar upp direkt.

Men med mitt nytagna körkort åkte jag de 12 milen från Ludvika till Örebro på trav och i telefonautomaten i källarplanet utspelade sig följande samtal:

-Hej mamma, jag har vunnit på V5!

-Vad kul, hur mycket pengar blev det?

-Vet inte än men det är värt 10.000 och jag har alla utom en häst i sista avdelningen.

”Utom en häst” stavades Dante Step, som jag hade spelat gången innan då han var riktigt usel. I en kaxig oerfaren 18-årings hjärna kunde Dante inte vinna. Det ”visste” ju jag…

Det hela slutade med att en genomhygglig bensinmacksföreståndare i Stråssa utanför Örebro lät mig handla 10 liter bensin, en pärondricka och några påsar tröstgodis på kredit.

Dante Step hade nämligen inga problem att vinna V5-5 och där stod den oerfarne 18-åringen med endast några enkronor i fickan.

”Räkna aldrig in vinsten, innan du spelat bort den” hade därmed fått en innebörd, och jag fick en lärdom i form av att man VET inegnting då det gäller travspel, samt att försöka vara ödmjuk inför spelandet.

Jag tackar härmed Timo varmt för att han tog sig tid med mig och hoppas ni alla haft en trevlig läsning. Ser fram emot att framöver byta fler synpunkter och åsikter med Timo, förhoppningsvis ses vi också på någon travbana, inom en inte alltför avlägsen framtid.

Ikväll slängde jag iväg ett snabbt SMS för att förhöra mig gällande Timos musiksmak. Det har väl inte undgått någon att jag av tradition avslutar varje blogginlägg med en låt och så även denna gång. Tänkte låta intervjuoffret bestämma grupp den här gången, men ville först försäkra mig om att Timo inte har Smurfhits som favoritskiva. Det klarade sig den här gången också. Ludvikas meste tippare hittar inte bara strecken på kupongen med galans, han har som grädde på moset öra för bra musik. Och ja, i min blogg bestämmer jag, vad som är bra smak…. 😉 …som exempelvis Sky High! Enjoy!

(Vill du läsa fler intervjuer, klicka här!)

Annonser

Om generationxpunktse

Intressen: Poker, trav, mörk lagrad rom, single-malt-whisky, musik & litteratur samt en hel del annat.
Det här inlägget postades i Om allt och inget och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Jan ”Timo” Timonen intervjuas av generationX.se

  1. Stefan Johansson skriver:

    Fantastisk läsning och för mig som inte kan någonting om trav, så var det insiktsfullt att se vilken otrolig kunskap min gamla vän Jan besitter.
    // Stefan

  2. Vinnarskalle skriver:

    Intressant läsning och kul att du tar dig tid till att göra dessa intervjuer! 🙂

  3. Ping: Anonym

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s