Stefan Granlund intervjuas av generationX.se

Det är lördagen den 24:e november, en grå och mulen förmiddag, men istället för att börja gå igenom de sista nyheterna inför dagens V75 på Jägersro, sätter jag mig i bilen på väg mot Skara och tillika Axevalla travbana. Jag är på väg att träffa en gentleman som jag tycker förbaskat bra om och som jag inte sett på många år. Intervjuoffret och undertecknad har inte umgåtts privat och aldrig setts utanför klubbens väggar, likväl, med de träningskamrater man får inom kampsporten är det något speciellt i många fall. Det stämmer faktiskt att kampsport ”förbrödrar” och de träningskamrater man får på klubben, är vänner man i många fall får för livet, även om man inte nödvändigtvis umgås på daglig dags eller ens träffas privat. Jag har själv hjälpt många träningskamrater med diverse sysslor och själv blivit hjälpt i exempelvis flera flyttar. Man vet vad man får, what you see is what you get, vilka som är att lita på.

Jag har tränat olika sorters kampsporter under årens lopp. På 80-talet var det judo som gällde och sedan 2003 har jag tränat kickboxning kontinuerligt, mer eller mindre tre dagar i veckan, frånsett senaste två åren då jag haft problem med mina knän. Man börjar ju själv bli lite till åren och kan snart med rätta kallas för gubbdj*vel av kidsen.  Förbannade snorisar…

Klicka på bilden för större version.

Många år tillbaka  dök det upp en lite äldre karlslok än jag själv på träningen. (Vilket skulle innebära att intervjuobjektet ifråga i dagsläget är runt 45, skulle jag gissa, själv är jag ju fortfarande på den ungdomliga sidan av 40…) 😉  Tydligen var det en ”gammal elev”, för vår huvudtränare hälsade glatt och igenkännande på sin högljudda göteborgska. Tjoandet som kom tillbaka var minst lika glatt som det var präglat av en norrländsk klang – Stefan Granlund hade gjort entré. På klubben minns jag att Stefan var förbannat populär, och det med rätta. Alltid positiv, aldrig gnällandes och alltid med humöret i topp. Gnälla gör man någon annanstans, vi är här för att träna och ha kul.

Tidigare intervjuer har varit rejält förberedda och jag har i förväg tänkt igenom ett stort antal frågor som jag sedan ställt. När jag sitter i bilen på väg mot Axevalla känns det mer som att träffa en gammal bekant än att jag ska intervjua någon okänd. Frågorna har jag istället lite i bakhuvudet och det som ska vara en intervju visar sig istället förvandlas mer till en trevlig sammankomst där kampsportsminnen blandas med trav och livet i allmänhet. Jag har efteråt med, facit i hand, säkert glömt någon fråga jag tänkt ställa, men istället fått svar på mycket annat som jag inte alls tänkt fråga om.

Nåväl, väl framme på Axevalla travbana, kör jag genom grindarna och in på stallbacken. För stunden är det uppehåll men regn och duggregn har kommit till och från under dagen, skyarna är gråtunga och även om kvicksilvret visar på plus är det rått och ruskigt ute. Skulle ni fråga Stefan skulle han säkerligen svara hurtigt, glatt och typiskt norrländskt hävda att det är ”friskt ute” och i nästa andetag kalla mig för vek kontorsråtta, vilket iofs stämmer. Jag är nog världens sämsta ursäkt för en viking, fy f*n för vintern…

Klicka på bilden för större version.

Nåväl, väl på stallbacken lyckas jag strax lokalisera Team Granlunds stall och parkera bilen på besöksparkeringen utanför. Jag tar med mig kameran och kliver in i stallet där en av stallflickorna hälsar. Det visar sig att jag precis missat Stefan med bara några få minuter, då denne åkt iväg för att köra ett pass med en av hästarna. Får dock veta att han är tillbaka om cirka tjugo minuter och jag är välkommen att fotografera och kika omkring lite under tiden.

Klicka på bilden för större version.

Jag fördriver tiden med att spankulera omkring i omgivningarna utanför, efter att först ha sagt tjenare till Steve Fourty och de andra kusarna i stallet, som sig bör. Dessutom ligger stallcaféet mitt emot, så jag sticker dit för att sondera terrängen. Blev dock ingen fika denna gång, men alltid bra att ha koll på menyn inför framtiden…

Tiden går och slutligen är Stefan tillbaka. Vi hejar glatt och efter att Stefan fått in hästen och undan sulkyn skakar vi tass för att sedan gå in och sätta oss i deras fikahörna. Stefan bjussar på kaffe och själv håvar jag fram en vetelängd jag haft med mig.

* Om vi tar det från början, hur kommer det sig att du började med travet? Jag, vet inte om det är en fördom, men har själv skaffat mig en uppfattning, måhända felaktig, om att en hel del inom travet på något sätt har lantbrukarbakgrund och den vägen haft kontakt med hästar.

Klicka på bilden för större version.

STEFANS SVAR: Jag är betongbarn, uppvuxen på Bergsåkers travbana. Vi bodde trehundra meter från travbanan och femhundra meter från skolan, så då vart det ofta att man gick dit och hängde.

* Vad var det som lockade? Var det hästarna i sig eller allting runt omkring? Eller var det månne spelet?

STEFANS SVAR: Nä, nä, aldrig, aldrig spelet. Det var hästarna och allt runt omkring som lockade. Men, det är stor skillnad på nu och då. Då var det mer gemenskap.

* Nu handlar det mer om pengar? På gott och ont?

STEFANS SVAR: Ja, jag tycker mer på ont. Det blir för mycket pengar och för lite ”feeling”.

* Hur jobbar du mot ägarna till dina hästar och med kundvårdsdelen?

STEFANS SVAR: Jag träffar dem hela tiden, träffar dem och pratar med dem. Kundvård är jätteviktigt. Att ta sig tid. Vidare har jag många tyska ägare, sedan min tid i Österrike och kontakter den vägen.

Klicka på bilden för större version.

* Är Steve Fourty den häst ni äger själva och resten är utspridda på andra ägare?

STEFANS SVAR: Vi har lite väl mycket eget ägande också. Men det kommer in lite mer nytt också. Det kommer in en från Jocke Lövgren idag, Catch the Indian, en fyraåring. Det ramlar in lite unghästar då och då, men det är svårt.

* Har du märkt, efter Steve Fourtys framgångar, och även den senaste tidens uppmärksamhet om dig och Cina i media, att det blivit ringar ”på vattnet”?

STEFANS SVAR: Absolut, vi kanske inte har fått så mycket mer hästar i träning. Men vi har fått bra respons och det räcker att jag går på ICA hemma och det kommer fram ”gamla gubbar” och säger ”Fan, när ska ni starta nästa gång” och  ”vad bra han var förra gången”. Tanterna satt och tittade på reportaget och de har aldrig sett på trav i hela sitt liv, nu satt de och lipade efter att ha sett detta.  Det var det första jag märkte söndagsmorgonen efter det sändes i tv, det kom fram folk som man aldrig sett och pratade som om man känt dem hela sitt liv. Det var en skum men trevlig upplevelse.

* Hur tusan har ni tid att driva Vårgårda Zoo då?

STEFANS SVAR: Det gör frun.

* Så du lägger mest tid i stallet?

STEFANS SVAR: Ja. Sedan har jag ju Frida som jobbat åt mig länge, men även Jocke, grabben min. Det rullar på ganska bra. Idag går det bra, hästarna springer bra, etta i måndags på Färjestad, tvåa på Örebro.

* Vilka är dina topp-tre? Jag förstår att Steve Fourty är en av dessa, vilka är de andra?

STEFANS SVAR:  Ave Amazone, hon var tvåa nu på Örebro.

* Hur gammal är hon?

STEFANS SVAR: Hon är fyra år. Hon är ruskigt bra, gå in och titta på senaste loppet. Dj*vlar vad bra hon var, hon hängde i tredje, fjärde spår sista 1300-meterna. Sedan har vi även Sembs Napa. Den går jag bara och väntar på…

* Vi har ju tränat kickboxning ihop. Om du jämför detta med att sitta bakom en häst och att komma in i sista kurvan inför upploppet. Är det andra sidan av samma mynt, jag tänker på adrenalinkicken?

STEFANS SVAR: Ja, det går ju inte beskriva. Det är ju det som är grejen. Du kan ju åka ut och köra ett bra snabbjobb: Jag körde inför första starten på Hagmyren med Steve Fourty, tio dagar innan körde jag xx.x* tusenmeterna, det har jag inte sagt till någon. (*Red. anm: Jag väljer här att inte avslöja kilometertiden Stefan berättade om, då han nämnde detta i förtroende och han får själv välja vad han säger och till vem. Men, vi kan krasst konstatera att Steve har muskler under huven och framtiden för sig…) Då, när han sög tag i grejerna, första gången jag ryckte tussarna. -Herregud! Jag tänkte, när jag såg på klockan ”det här är inte sant”. Jag fick en chock och då gjorde han ju ett riktigt bra lopp efteråt. Så, att visst är det en häftig grej och kör man då en riktigt bra häst, som travar bra och du får den där kicken. Det finns inget som slår det. Det är skithäftigt. Du får komma och prova!

* Ja, det hade varit kul, men jag vet inte om jag vågar. *skratt* 

STEFANS SVAR: Jo, jo, jo!

* I och för sig, jag har åkt motorcykel på bana, tävlat i roadracing, så jag tycker ju om farten och adrenalinet. Jag är inte rädd för hästar, men jag har fruktansvärt stor respekt för dem. Särskilt då när man läser om olyckor som händer med er som är proffs, jobbar med dem och är vana vid att handskas med hästar. Jag tycker det är otroligt fina djur, men jag har som sagt mycket stor respekt för dem.

STEFANS SVAR: Du får komma och prova och köra lite motion. Med en specialvagn som är skyddad överallt.

* Ja, det vore jättekul. (Vad har jag nu gett mig in på…?)

STEFANS SVAR: Ja, det är bara att komma. Vi är här varje dag, det är bara att komma. Det får vi lösa. Nu måste vi ha kaffe!

* Hur ser framtiden ut? Vad är planerna, inför 2013, för Steve Fourty och gänget i stallet?

STEFANS SVAR: Ja, vi ska köra in så mycket pengar som möjligt.

* Men, du har inga uppsatta mål, förutom att förbättra dig och höja omsättning/inkörda pengar?

STEFANS SVAR: Nej, det är svårt. Vi är så små och har inte samma material som de stora stallen. Nu har vi passerat 500 000 kr, vilket var målsättningen i år och tanken är så klart att öka nästa år samt höja kvalitén i stallet, svarar Stefan i samma andetag som han häller upp mer kaffe åt oss båda.

* Hur ser en normal arbetsdag ut för dig, när du inte har tävling men väl träning?

STEFANS SVAR: Kliver upp fem, kvart över fem. Fixar till lite hemma, åker hit. Brukar vara här halvsju. Tio i sju senast då, det beror på vad man har att göra hemma. Ibland är jag trött som tusan och ligger till halvsex. Sedan kör man igång och jobbar, fodrar med hö, tar lite frukost och sedan kör det på. Vi börjar själva arbetet vid halvåtta och sedan knallar det på till fem, sex, sju på kvällen, det är lite olika. Som en sådan här dag, på en lördag, åker vi lite tidigare.

* Vad har ni för träningsmöjligheter här på Axevalla? Axevalla är ju en gammal anrik travbana. Vad är fördelen med Axevalla jämfört med andra travbanor, om det finns några? Vad har ni för möjligheter här som är extra gynnsamma eller är det ”lika med” alla andra travbanor?

STEFANS SVAR: Unghästbanan tycker jag är bra. Den är 1200-meter, lite djupare och skonsam mot unghästar.

* Är den lite mjukare?

STEFANS SVAR: Ja, den är mycket mjukare, kanske fem sekunder. Det tycker jag är bra, där blir de starka och bra. Men, sedan har jag inte stor erfarenhet av andra banor heller. Så jag kan inte heller säga att det här är bra och det här är dåligt.

* Du sa förut att du kommer från norr från början. Vilket så klart hörs på dialekten, även om en del är borta. När hamnade du i Vårgårda? Var det genom kärleken eller tillfälligheter eller jobb?

STEFANS SVAR: Det var jobb också. Vi träffades för ungefär tjugo år sedan, vi var i Stockholm. Sedan var vi på Jägersro, där drev jag en egen rörelse.

* Du började som hovslagare?

STEFANS SVAR: Nej, jag började som lärling i Sundsvall.

* Aha, det hade jag fått för mig när vi pratade om det flyktigt på kickboxningen för en herrans massa år sedan.

STEFANS SVAR: Ah, men då drev jag egen rörelse som hovslagare och travtränare, som amatör. Sedan åkte vi från Jägersro ner till Österrike, där vi var i tre år. Sedan kom jag upp till Bjerttorp och var försteman där. Sedan hamnade jag hos Olle Elfstrand.

* Mimmis farsa?

STEFANS SVAR: Ja, och då när jag jobbade hos Olle så var jag också runt och skodde hästar och under denna tid dök det här stället upp och först de senaste åren har jag jobbat som proffstränare.

* När, märkte ni att Steve Fourty var något extra?

STEFANS SVAR: Redan som unghäst. Han var fullständigt knäpp. Man kunde köra snabbjobb med han och när man kom in i första sväng då stack han iväg i skentrav och då gick det fort. Så höll det på, han strulade och strulade när han var hingst. Jag tänkte att jag skulle behålla han som hingst. Men, nä, det gick inte. Till slut kastrerade vi Steve. Jag provade att starta han som hingst, på treåringsloppet här på Stochampionatet, men då insåg jag att det går inte. Han var heltokig. Men, sedan efter kastrationen, har han lugnat ner sig plus att vi kört mycket dressyrträning och en dj*vla massa annan träning. Han kunde strula även i början av karriären, jag vet Micke J körde en gång på Örebro, efter ett varv kommer han in i första sväng med åttio meters ledning, man satt bara och väntade på att han skulle komma i mål, men då bröt han rätt ut och fela. Så där höll han på i början, felade bort mycket pengar, strulade så in i helskotta. Men, sedan lossnade det.

* Vad tror du om kickboxningen då? Tror du, du kommer kunna komma tillbaka?

STEFANS SVAR: Jag hoppas det. Det är tanken, jag behöver komma tillbaka och träna.

* Då är vi två, det är likadant här. När vi tränade ihop var jag ju rackarns spinkig. Jag tror jag vägde 83 kg och det är ju ingenting på 189 cm. Men nu har jag nog lagt på mig nio kilo fläsk och väger in på 92 kg.

STEFANS SVAR: Vad härligt!

* skrattet ekar mellan väggarna*

* När du tränade på klubben förr, då hade du någon yngre kille med dig? Var ni en fosterfamilj?

Klicka på bilden för större version.

STEFANS SVAR: Ja, vi har varit fosterfamilj i femton år. Jag har haft med mig flera ungdomar till klubben, även åren strax innan du började. Från början hade jag med mig tre, två killar och en tjej. Ja, det blev ordning och reda på dem till slut. Det blev en jädra skillnad på folket. Kampsporten är bra för att bygga självförtroende på yngre. De yngre som hamnat snett har ofta hamnat snett p g a att de ej haft något självförtroende och med olika kampsporter får de självförtroende men också lära sig respekt och ödmjukhet.

***

Vi diskuterade vidare ett tag om såväl hästträningen i sig som kickboxningen men vi nöjer oss här för stunden och riktar ett stort tack till Stefan som tog sig tid. Helt klart är att hästlivet inte bara är ett jobb, utan verkligen en livsstil. Enjoy!

Annonser

Om generationxpunktse

Intressen: Poker, trav, mörk lagrad rom, single-malt-whisky, musik & litteratur samt en hel del annat.
Det här inlägget postades i Om allt och inget och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stefan Granlund intervjuas av generationX.se

  1. Vinnarskalle skriver:

    Kul att du tar dig tid till att göra dessa intervjuer. Mycket läsvärt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s